Den här sidan har inte korrekturlästs
Tjti M. C. F. - ( �788.). .^ J^ör GvsTAP Fosterlandets Par Jag skållada, i Jo^igstrompetten. Godt! tänkte jag, jag lemnat har Mitt namn i Seklernas förrar; Men sockerstrutarne och spetten Ha ock sin rätt i våra dar. Lat Seinens barn och Tiberns rosa Sin Henriade, sia Eneide: En Målarns åbo ler dervid; Han läser Snillet Pfeiffers prosa, Och finner den långt mer solid � Se der vår gyllite vittra tid! Dock, lemnom helgd at Saniiingslagen: Ln Verkstadsman, som veckaa ut, Står böjd med förskinnet för magen; En Krämare, som hela dagen Har fingrarna uti sin strut; Hur skulle Sångmön och Behagen Få deras hyllning en minut? Men folk af Stånd? — Man borde tycka, Som under dessa högre tak,
