— 477 ^ Att bli med deras lof belont. Som skulle smäda hvad de kröut, Och skulle kröna hvad de smada^ ^ Med andra nyckers välbeliftgA. v Ett aUmänt lof har sitt beliag, Men, att det en belöning finna , Man blott det borde egnadt se, ' Åt dem, som det förtjent att vinna^ Af dem som det förrjent att ge. Ej att jag Till hos Skalden släcka, Det nit man Sångmön lifva ser, . Att glansen af det namn bo;i ger, Från Stockholm längst till Skåne sträcka, Admiratörens fingrar bläcka, Och läsas opp och undran väcka På Kaffehus och SpisqYarten Han triumferar när det sker; Men \is är den som. endast traktar Till nöjet af det tysta vett, Som blott vill se, ej blifva $edt, Och med Horatius föraktar Det lof som l^ännam icke gett; Som nöjd att Rosenstein behaga, Att Oxenstjemas bifall nå, Och att af Phebus-^Kellgren fä Ett ord till tröst, och ett till agaj Åt slutoa lådors vård förtror .
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/491
Den här sidan har inte korrekturlästs
