itii-n-itn^i^f^^n-H-n-^ii-i^iti^^jir
TILL FRU MULLER, ALCEST 1788, iVlcest, Alcest Tid dessa tårar, Vid ljudet af din ömma röst, Hvad mig den armes ode sårar, Som döden färdig står att slita från' ditt bröst! Ty fins en manlig sjSl, som utan qval förlåter En skönhet yid hans bädd, som gråter? Och fins, i skuggors land en så lycksalig hama, Som strax ej vände om att grafvens f-ängsel brjU I fall han nektarn fick mot dina kyssar byta, Och Elisen emot din famn? Men nar du hastar sjelf att dagens ljus försaka, Då räck din hand, och känn hur skådarns lijerta slår! En Gud dig återför i famnen a( din maka: Del vur i fabelns tid, det sker ej mer i vån Alcest, när du från oss till skuggors boning går, Hvem ger dig åt vår Scen som saknar dig, tillbaka? Hvad Gudars makt? Hvad tal af år? Bclönta för en konst som stannar i mitt ora. Jag ofta röster hör åt molnen hvirfla sig, Mtd rättvis fordran nog att min förundran göra.
