Den här sidan har inte korrekturlästs
TILL HERR HOFJUNKARN, �bdan KAMMARHERRN ooh RIDDAREN, SILVERSTOLPE, VID ^XSKINGEK AF PÖSMCT FOSTERLANDS-KÄNSLAN, IVXed en panna, märkt af tiden, Satt vid hyddans låga dörr. En soldat, som burit förr, Likt en ann, �tt namn ur striden. Men det hade Varat kort, Hvilan blifvit all hans vinning, Styrkan flytt, och från hans tinning, Segerns märken fallit bort Sorgsen satt han, efler.vana, När en man i styrkans år, Kom, med Lagern kring sitt hår, Ilan^de från stridens bana � Kom, åt Fosterbygdens fiunn^ Att ett sonligt offer bära^
