TILL DEN SAMMA m. m. I ÖREBRO, 1812. Jag skref på Örebro, for tvenne somrar s �i^ TiU fdrsU Talarn då, bland Ridderliga StSnder, Och gör i denna stund helt visst detsamma in, Fast Silfver->Stafyen mer ej fins i samma bänder. Låt andra, efter Er, gå nu med den åstad, Att, för Historiens pris, mot Splitets andar strida: Ni har förvärft hvad de förbida; Ni läser, med beröm Ert Namn på hennes' blad. Och sitter domare, Ni sjelf, vid hennes sida. Med Horn och med Tessin^ på samma heders-rad. Nu, säg mig, ädle Man, förtälj mig hur Ni funnit, Och hvilket sällart prisas må: Att syfta till en höjd? att ren den hafva hunnit? Att kämpa for en krans som feltes än att få? Att åse, dermed krönt, hur nära andra nå. Till det beröm man sjelf för alla tider tunnit?
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/508
Den här sidan har inte korrekturlästs
