Den här sidan har inte korrekturlästs
— 497 — Det Yore Bågot^^jrén, och likt med hvad man känner j Men, likhet med Er sjdf, vill allUd bli ert fel. Ja, Gud förlate mig, så President Ni kallas, Hvem mins ej ttn i dag, i Er, Den fordna Konglig Sekreter, Som, fin i umgängsvett, förbindlig i maner, V^r sjelf af stor f ört jenst, och gjorde rätt åt allas? Nä väl: af sådan man, tänk efter hur det käns, Att Gud jillsmaktig nu befallas! Men himlen sätter väl det onda någon gräns, Och Lyckan, bör man tro, blir snart förnuftig åter} Åtminstone så klok, att hon ej hända låter. Att Ni, till slut en dag, blir äfveh Excellence.
LfioToXiDS Skr. II Dsxi. ' 5^