Den här sidan har inte korrekturlästs
— i
DsN i6 Maks 18071 XNe}^ ädla hjertn, More man^ F^rgjihf^ for ditt Uf mm bön till Hiiolen stffldes; Af Himmeleo den bifall rann, MeDjAfgnmd log, och Gustaf fälldes,
Hyad? redan femton flydda år, Och knappt en röst som höjs , om Dig att yittne bara! Har Tiden m'ist sin makt att hämna hjeltarsära, Men Smädelsen ej sin att gifra nya sår? Går Sanningen, som förr, ej mer i tidens spår? Och va � mitt hopp en dröm �tt fjäten yoro nära?
An flyter denna tår som Tordnan helgat har Med evig kärlek åt Ditt minne. Ännu, inför Din bild, jag hyiskar alla dar; En gång skal) ljus gå opp i hvart fönriUadt sinne, Och orättvisan sjelf förstå hur stor S)a yar!
