MJELTSJUKAN.
Som månans bild och fästets prakt
Begrafvas i en grumlad yta,
När vädrens Gud begynt att ryta,
Och skocka öfver hafvens trakt,
De nya haf i luften flyta;
Så flyr, Semir, så plånar sig
Ur detta bröst, som du bedrager,
Den aftonglans af hoppets dager,
Den falska dröm som dårat mig.
Den dröm? - - - Semir! ja, du är qvinna!
Ve, ve, det oerfarna bröst,
Som gläds att sina dagars tröst
Uti en skönhets armar finna!
Nej, det skall qväljas, det skall brinna,
Skall, under yran af sin brand,
Kanhända drömma om att hinna
En himmelsk verlds förtjusta strand;
Men drömmens sällhet skall försvinna,
Som skuggan flyr vid dagens rand,
Och blomsterbanden sig förbyta
I fasansvärda afgrundsband,
På hvilka ångerns tårar flyta,
Och ingen makt skall kunna bryta.
