O blodskuld! O brott, öfver suckande länder!
O blygd öfver våra olyckliga dar!
Vår Konung har fallit för mordiska händer,
Till jorden sönk blodig den krona han bar!
O samlade brott öfver suckande länder!
O blygd öfver våra olyckliga dar!
På thronens höjd Tyrannen skryter
Af dygds och mensklighets förakt;
Det hämnas ej det blod, som flyter,
Han grånar i en hatad makt:
Och Du! — den mildaste af alla,
Som nånsin styrt ett söndradt land;
Din lön, din lott, det blef att falla
För sveket af en skonad hand!
en röst.
Han är ej mer, o grymma lagar!
Han! — Sverges Hjelte, Kung och Far!
en annan.
Han är ej mer: — och jorden klagar,
Hvars ära och hvars hopp Han var!
tillhopa.
Gråt, Sverge! dina sälla dagar,
En niding deras kedja skar.
