Hafvet, med åskande krigsmoln betäckt,
Ögat med blixtrande flottor förfärar;
Rundt omkring jorden det räknar, förskräckt,
Drabbande härar.
Mars, med förödelsens fackla i hand,
Kastar, med fart af den stormande ilen,
Längst ifrån Themsen dess flygande brand
Ända till Nilen.
Våldet har närt sig af Belgiens merg,
Fåfängt försvaradt af flödande dammar,
Sveitzerland, inom dess trotsande berg,
Blöder – och flammar!
Tyskland, likt hafvet i stormarnas stund,
Svallar, och kringvräker sunken och bergad;
Latien står, likt en vanhelgad lund,
Skymfad och härjad.
Verldsrymdens stora förfärande kropp
Darrar, från Nubiens öknar, till polen;
Hämd-Gudens åskor i östern gå opp,
Icke mer solen.
Höljd under Frihetens blodstänkta dok,
Villan sitt gift bland nationerna sprider;
Märkta med Natt stå, i verldsödets bok,
Kommande tider.
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/78
Den här sidan har korrekturlästs
— 64 —
