Som flytt, men lemnat qvar din larf
Åt Sinnlighetens dar, åt Flärdens tidehvarf:
Hvars bud från Cynthias läppar ljuda,
Då lustan stämmer hennes röst,
Och hennes tända blick, och obetäckta bröst,
Långt andra Gudars dyrkan bjuda:
Du, af hvars himmelska begär
Den stränga Doris evigt skryter,
Fast hon, i nattens hägn, med hemlig vällust bryter
Det ok som hon, med tvång, i dagens ögon bär: '
Dygd! visa dig och vittna här,
Du främling ibland dagens Sköna!
Stig ner i gyllne skyars glans,
Och räck, med dristig hand, den krans
Som skall din Dotters hjessa kröna.
Ja, låga Smädelust! i trots utaf ditt hån,
Skall detta helga namn ännu ditt öra såra:
Gack, att en brottslig tid med dina dikter dåra;
Och troget följ den last, du drar din börd ifrån!
Tälj dessa offers namn, som verlden honom skänker;
Lägg till dem han ej fått, men trånade att få;
Finn här ett ögonkast, som dygdens lagar kränker,
Och der en brottslig suck, från stumma läppar gå;
Tryck lustans namn på det som själen blott kan njuta;
Förgifta det beröm som är Förtjenstens lön;
Och om du ser en vän, en vän i famnen sluta,
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/96
Den här sidan har korrekturlästs
— 82 —
