oåterkalleligen vänd emot deras tre hufvudsakliga föremål. Hans gång år stalld, alltid deråt, aldrig derifrån. Blott fordra icke att han går den väg dertill, som ni föreskrifver. Han skall ogilla er väg, och kanhända alla andras: men han skall söka en egen. Han skall omkullslå hundrade falska bevis; men han skall uppställa säkrare, eller som synas honom vara det. Han skall ej begynna med att förutsätta de satsers afgjorda bevislighet, hvilkas bevis han söker; men han skall aldrig neka eller ens synas tvifla om deras nödvändighet. Öfvertygelsen derom skall aldrig finnas hos honom tvetydig. Detta är den stora hufvudpunkten.
Ifrån denna karakter af sann philosophi skilja sig påtagligheten, argheten, lättsinnigheten, tankeskrytet. Deras gång är rakt motvänd. Ni finner dem icke sökande sig fram till philosophiens tre vigtiga föremål. Ni möter dem hastande derifrån, och gäckande som en dårskap omsorgen att söka dem. Det är icke ert förstånd de vilja upplysa: det är sitt de vilja visa. Det är icke er sällhet de vilja göra: det är på er öfvertygelse de vilja råda, äfven med bekostnad af den förstnämda.
Zeloten, förnuftshataren, är åter en varelse af helt särskilt slag. Det är en man som löper