för den alltid lätt förledda menigheten, och tvifvelsutau en mor till Europas sista blodiga uppträden. Men jag frågar hvar förståndig läsare: hvilket våld äfven i verldens råaste tider, någonsin utöfvats utan under förevändning af någon påstådd rätt? eller när en sådan förevändning någonsin behöft att ur böcker framletas? eller huru klokt det vore, att ur samhället bannlysa all förnuftig pröfning af inbördes pligter och rättigheter, for att ej derigenom bereda förevändningar åt våldsamheten? Skall hon annars ej finna dem? och när hon blifvit, genom andra orsaker, ordningen öfvermäktig, har hon dem ej tillreds i den första orimliga uppgift, som flyger förbi hennes upphettade inbillning?
Må man vara tryggt öfvertygad, att ingen spekulation, ingen kammar-philosophi i verlden skall någonsin göra verksamt, hos hela menigheter, anspråket på andra rättigheter, än dem hvilka den klara naturliga känslan af rätt och orätt, redan af sig sjelf yrkar. Har något folk stundom förts längre, så tro säkert att sådant skett af orsaker helt främmande till all philosophi, och att denna sednare beskylles orättvist. Tro deremot lika säkert, att utan en enda tryckt bok, utan en enda skrifven rad, skola alla fordringar af naturlig rätt, genom sjelfva sakernas oundvikliga skick,
