att prompt, i första segerglädjen, upphängas af sina lärjungar.
Men, invänder någon: kunde nu likväl deras skrifter, genom de så kallade principer af allmän rätt, som i dem yrkades, och genom beifrandet af vissa missbruk, intill dess oröjda, icke hafva blifvit, åtminstone en aflägsen orsak, till påföljande oroligheter?
Jag svarar: det gifves ingen så nödvändig sanning, himmelsk eller jordisk, ingen lag, ingen ordning, ingen nyttig kunskap, som i den bemärkelsen ej kan blifva en aflägsen orsak till de största oredor. Man skulle efter samma goda logik resonera bort ur verlden förnuft, religion och samhällsförfattning: ty, utan förnuftsbegrepp, ingen förvillelse, ingen nedrig anläggning; utan gudadyrkan, ingen blodsutgjutelse för olika dyrkningssätt; utan samhällsförfattning, inga borgerliga krig och intet upprorsvåld. — Låt vara, att i dessa skrifter funnos vissa idéer till nödig förbättring, af det som var och som öfvades. Men intrigen, egennyttan, herrsklystnaden, den Orleanska faktionen, hvilka tydligen nyttjade dessa idéer blott såsom en af tiden lånad förevändning, kommo de ur böckerna? Hade de med philosophien den ringaste gemenskap? Allt godt, allt
