man skäl att anklaga, att frukta henne, såsom förstörerska af ordning och samhällslugn? Hos hvilken philosoph har man funnit andra principer än dessa anförda?
Hvad åter angår de omtalta stickskrifterna, så höra visserligen icke rätt många deraf till philosophiens sällskap. Hon bör vänta den rättvisan, att icke förblandas dermed. De goda och nyttiga deribland, måste hon likväl erkänna. Sådana äro de, som tydligen hafva rättvisan, sanningen, för bättringen till deras ändamål; som angifva hjelpliga afvikelser, missbruk, fördomar, orättvisor; skulle det också behöfvas, att lägga stundom satirens frätmedel på vissa inrotade skador. De som hon ej erkänner, de som hon föraktar och afskyr, äro sådana som öfverskrida måtta och anständighet; som tydligen syfta till utspridande af förbittring, oenighet, orimliga fordringar, vanvördnad för lagar och styrelse. Dessa begge slagen äro ej svåra att åtskilja; och det hör ordningen till, att utan våldsamhet emot de förra, vaka öfver de sednare, mindre för farans skull, än för otillbörlighetens.
Men, fortfar någon: gömma sig ej såledeä ofta under philosophiens mantel, illviljan, öfverdrifningen, nyhetslystnaden? skola de ej höras, ej anses såsom hennes lärjungar, och, under detta
