nym? Och för att nyttja ett inhemskt exempel, vår Argus, så nyttig för sin tid, så prisad af alla, till och med af sjelfva Ständerna vid då varande riksdag, skulle vi äga den, om anonymens frihet icke upplifvat författaren? Ännu en fråga: skulle den hafva gjort samma lyckliga verkan under auktorns kända namn, i fall den också möjligen kunnat utgifvas på det sättet? Eller tror ni att en tjugotvå års yngling, skulle med fullkomlig anständighet hafva, i denna jollrande ton , mästrat och moraliserat en hel allmänhet, ett helt rike? Det gör tillfyllest att tänka aldrig så litet, för att tänka rätt i ett ämne af denna tydlighet.
3:o Hafva ej vissa skrifter ett alltför kontrasterande förhållande till deras auktorer, för att ej fordra anonymen? Ett af våra framledna Riks-Råd, författade några, till större delen grammatikaliska anmärkningar, vid den bekanta öfversättningen af boken om de Romares valde och fall. Grammatikan vanpryder visserligen ej förnäma herrar; tvertom, Pope hade ej orätt att säga till en sådan: I Guds namn, Mylord, om ni lärde Er er grammatika, had ondt vore väl deri? Emedlertid utgåfvos dessa anmärkningar fullkomligt anonymt, och så fordrade äfven, icke allenast författarens värdighet, men äfven aktningen för den kriticerade öfversättaren. Mycket kan i dessa
