sonen har alldeles intet att göra, der den hör alldeles icke till saken, och så länge ingen dödlig har annan fordran derpå än nyfikenhetens, är det att frukta och gömma sig? Har samhället något mer att fordra af en författare, som lagt sin ansvarighet i domarens hinder, och sitt arbete under den allmänna granskningen? Har det rätt att veta, om han är ung eller gammal, rik eller fattig, ljuslett eller mörklagd, rak eller krokryggig? ty se der merendels allt hvad som återstår att inhämta.
Det gifves personer, som veta ingenting respektablare än deras eget värda namn; ingenting vackrare än att hafva gjort en bok, skrift, poem, hvarpå detta namn står tryckt med stora läsliga bokstafsformer, och som aldrig kunna se sig mätta på den glans som, i deras tycke, der omstrålar det. Det gifves andra som finna sublimt att ej rodna, hvarken för deras brist af vett, eller brist af anständighet, och att strax på första bladet af deras skrifter, med fullt utsatt dop- och tillnamn, likasom trotsa det allmänna omdömet. Det gifves ändteligen sådaną, som i sanning ej begära bättre, än att få skrifva dumt i fred, men som, i fall af kritik, ej veta annan tillflykt deremot, än personliga angripelser. Ni skall höra alla dessa beständigt ifra mot anonymens otillbörlighet. De ville gerna, om möjligt vore, göra namnets utsättande
