losophi eller skådespel, kritik eller historia: det är derom mindre frågan, än om den sinnesväckelse de gifva, den tankerörelse de åstadkomma och fortplanta, hvarförutan allt trånar, och sjelfva det publika vettet släpar sig sömnigt och utan deltagande, mellan de vigtigaste ämnen för dess uppmärksamhet. Alla nationers exempel bevisa detta. Gif lif åt tanken, och allt lefver; det är en löpeld som springer från ämne till ämne. Insöf den, nedslå den; tillstoppa den ena efter den andra af dess kända springådror; och följden deraf skall hastigt visa sig vid blotta jemförelsen. Man må då mindre vårda, (efter sådan är vanan på många ställen), men man måste ej derutöfver lägga skriftvångets tunga utsläckande hand på dessa dyrbara gnistor af allmänt tankelif. Så goda mått och steg må man träffa, att man gör de bästa hufvuden onyttiga, och så visligen må man förekomma missbruket af tankans yrken, att ingen enda sann fördel deraf blir mera möjlig. Jag har den äran m. m.
