Jag kan ej påminna mig att hos Greker och Romare någon spöksaga förekommer, såsom ett verkligt factum. Valerius Maximus nämner åtskilliga; men dels hafva de föga likhet med våra vanliga, dels är man föga viss om hvad deraf tillhör honom, eller kanhända långt sednare tider. Plinii berättelse i ett af sina bref, om ett spökeri som skolat tilldraga sig, i Athén, har likaså all färg af att vara en romersk dikt, bördig från någon Kristen hjerna, som trott sig dermed tjena den goda saken. Horatius tyckes komma närmare våra vanliga spöksagor:
”Min vålnad skall med krökta klor,
”(Ty,sådan makt hos Maner bor)
”På hvarje nattlig stig omkring ditt anlet sväfva;
”Och öfver dig i bädden sträckt,
”Förjaga sömnens ro, och bröstets andedrägt
”Med ängslande beklämning qväfva.”[1]
Jag lemnar likväl derhän huruvida dessa enda rader uppväga saknaden af alla öfriga bevis. Manerna hvarom här talas, voro dessutom i denna bemärkelse inga spöken, utan särskilta Gudamakter som vårdade och hämnade med sträng rätt-
- ↑ In Canidiam Veneficam. Epod. Ode V. I Originalet ställes talet till alla giftblanderskorna gemensamt: i öfversättningen har man blott haft afseende på hufvudpersonen Canidia.