— 176 —
måste dessa händelser tros och vördas; skulle med lika lättsinnighet göra tilläfventyrs, på en följande tid, denna omvända slutsats: dessa händelser voro allesammans menniskodikt och bedrägeri; Ergo —
Hvar och en vis man, som betraktat verldens gång och känner menniskorna, säge mig om en sådan slutkonst är ibland dem ovanlig. Skulle man då böra finna någon fara vid att, genom klokare begrepp, förebygga den?
Jag frågar ej här efter auktorernas fara. De segla på ett haf fullt af klippor, der Gud ger dem efter behag den goda vinden, eller stormen som dränker dem. Jag frågar blott efter det ändamål, som goda författare söka, efter det menskliga samhällets fördelar. Jag frågar om det är nyttigt eller skadligt att beifra orimligheter, ofta i så nära sammanhang med vissa vördade mäns anseende; ofta äfven med sjelfva sanningarnas, som de kungjort och försvarat?
Man synes hafva trott hitintills, att det åtminstone torde vara i hög grad orådligt; att man derföre väl kunde i hemlighet göra hvad min man ville åt dessa orimligheter; men att man alle tid borde offentligen visa kämnersrätts-ansigtet åt
