— 183 —
vidskepelse? Alla de som vilja synas äga någon upplysning, jag har redan anmärkt detta, le åt det grofra pöbelskrocket. Men skulle det grofva pöbelskrocket vara det enda möjliga? gifs ej, om jag så får uttrycka mig, ett slags finare, förnämare skrock, föga klokare än det förra? Blandar sig t ex. ej något sådant med våra begrepp, våra hemligt gångbara meningar om naturens fördolda krafter, och en osynlig verlds inflytelser på den synliga? Förnuftet eller dårskapen, måste alltid regera menniskosinnet. Om det nu, i dessa ämnen, icke alltid är det förra; hvad hafva vi då ombytt annat än slaget, gestalten af den sednare?
När en Svedenborg i Sverige, inför hela Europa, berömmer sig af andesyner, andesamtal, andesällskap; beskrifver himmel och helfvete, som en resande från provinsen skulle beskrifva Stockholm vid återkomsten; ja, till och med skaffar längst ifrån andra verlden kunskaper om de ringaste ämnen, om förlagda qvittenser, om vissa hemliga brefs innehåll, m. m. och man tror honom, hedrar honom, förgudar honom:
När en Cagliostros oförskämda charlatanerier sätta alla hufvuden i gäsning, och den sanslösaste ordensmystik utbreder sig från land till land, kring hof och städer; öfver allt skry-
