inenniskor se viS5erligen ho � hvarandra rissa loj- liglieter eller fel;' men om de åiro rMttvisa, se de också vis-sa dygder och goda egenskaper. Den lilla falskhet en att icke låtsa märka de förra; den lilla omsorgen att med behag upphöja de sed- oare: se der villkoret for all angenäm sällskaps- lefnad. Yinc man göra en sinnebild af det goda Smickret, borde man föreställa det, bortgömmande med ena handen menniskors svagheter, och pe<^ kände med den andra på deras förCjensler. Sammanlefnaden skulle, utom denna art af smicker, aldrig hafva bestånd. Den skulle blifva en evig drabbning emellan förnuftet och dårska- pen; en beständig krigsplats för en sårad fåfängas missnöjen. Det gifs inga så förtroliga vänner, i hvilkas hemligaste umgänge smickret ej intränger, och icke Sr oumgängligt. När Ni går ur ert mm, for att emottaga ett besök af den obekanta- ste menniska, så begynner Ni att smickra honom, redan med den uppsyn Ni antager, och med den ton hvarur Ni tilltatar honom. Hvilken dödlig fann sig någonsin utom allt behof af andras val- vilja? Mången skrifver starka saker emot hof- smickrare, som när han står opp ifrån sitt skrif- bord, finner sig i nödvändighet att smickra sin skräddare.
Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/211
Den här sidan har inte korrekturlästs
