Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/236

och att han ej uppjagar sin målning ända till sn- blimt vanvett, som hans härmare. Man är Ar* dig att le åt Lucanus, så mycket osmakligheten tillåter, men man måste alltid beimdra Yirgilii verser. Anmärkom härvid den orimliga öfverdrifleni alltid nära slägtskap med sinnesarten. Man säge hvad man vill: god smak och goda tänkesätt stå med hvarannan i närmare förening au man van- ligen tror. Lucanus, som på detta skamlösa sätt förgudade Nero, slutade med att deltaga! en kon- spiration emot honom. Man finner deremot ej VIrgilii namn ibland Cinnas medbrottsliga. Det är ej nog: han smickrade ej alltid. Hans verser innehålla någon gång drag af frihet och stark san* ning, som göra heder åt hans tänkesätt Se hSr ett ställe ur sjette boken af Eneiden som jag, ef- ter vanan, svagt öfversätter; men som kan tjena till ett bevis derpå. Det utgör en del af tartarens beskrifning. Man kan ej läsa det utan ett slags förundran, när man påminner sig Augusti usurpa- tioner och hans brottsliga svaghet för sin egen dotter Julia, om så är, att historien anqars berät- tar sanning i det sednare: Här, under Furiers arm, — der, i en lågas brand^ Som hvar minut sitt rof förtär och åtorföder ^