Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/280

Jag svarar: visserligen icke af dtnila Srver^y- gelse hos de lydandi^; men väl aF dessa obe- stämda gränser för sjelfva straflTmaklen. Det är klart alt den faderliga inyndiglit'1< n sträcker sig ej allenast till oändligt flera och cnskiltare äm- nen än den borgerliga, men är älVon mindre bun- den i valet af sjelfva .stratfen, än dfiina sednare bör billigt vis vara � Anuiärk först och främst att af alla de straff som i den faderliga regeringen förekomma, fins intet enda som är titi för annat 9n den felandes eget väl, eller som kan kallas for- störande för någoh af dess nödvändiga fördelar; ännu mindre för lif eller lem. Till fullkomlig likhet borde hos den borgerliga strafTmakten allt- så kunna förutsättas, både samma rätt och aain* ma möjUghet som hos den faderliga , att utan strängt anseende till skadans beskaflfenhet, limpa straffen endast efter den felandes större ellermin- dre moraliska ondska, och att göra dess egen för- bättring till straffets ändamål. Men nu är detta på intet sätt fallet Den borgerliga straffmaktens första egenskap är tvertom, att vara blind for personen; att dömma efter redan förut fastställ- da lagar, som ej känna den felande, och att låta straffets jernhand ömkanslöst falla på uppliofs- mannen till alla skadliga följder för samhället| utan afseende pä dess enskilta tillstånd och sia � nesart