sällsamma påhitt af phraser och liknelser, ett visst olikt allt annat, eller i detta toma famnande efter det båla och förunderliga i tankar och känslor, som gör ingenting annat än hopskockar idel moln och luft; men som begynt att hos oss gälla för sublim skaldekonst. Det består i sakernas physiska eller moraliska redbarhet, i deras träffande sammanhållning, deras liflighet för tanken och sinnena, och likasom hos målare, icke i föreställningar, som ingen tillförne haft, men som hvar och en med nöje igenkänner.
Slutom då häraf, att allt stort värde i vitterheten härleder sig mindre från sällsamheten af hvar särskilt tanke, än från förtjensten af deras sammansättning, och det ljus deraf uppkommer. Det är denna, i en oändlighet af grader olika förtjenst, som gör af samma hufvudbegrepp, i all vitterhet likasom i all philosophi, nu en uselhet, nu ett mästerstycke. Ty att vilja säga i hvar särskilt rad, något alldeles nytt, tillförne icke tänkt, eller uttryckt, att vilja vara på detta sätt vigtig, ovanlig, stormästerlig, det är en förvillelse, hvars följder evigt skola blifva galenskap och åtlöje.
Det verkligt ovanliga, som måste sökas af hvem som vill någonsin blifva en god författare, det är, att på ett träffande sätt skillra naturen i
