Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/34

— 24 —

kelse från alla rättvisans lagar, eller såsom ett bevis på deras totala saknad i det helas förhållande. Då vi ej sjelfva gifvit oss varelsen, finna vi hårdt och våldsamt att se oss likasom påtrugas en olycklig; och den vi äga skulle vara det, genom blotta föreställningen att ingå uti ingen försyns afsigter, att vara intet slags föremål för någon styrande godhet. Vi rysa och bäfva vid blotta tanken om en blind physisk nödvändighet, hvilken kunnat vara likaså väl fullkomligt stridig mot hvad den nu är, och kunnat, i stället för det ringa goda som tröstar lefnadsqvalen, störta alla varelser i en oafbruten kedja af plågor. Änskönt vi under denna förutsättning, skulle finna ingen att anklaga derföre, då nemligen ingen styrande tanke eller vilja existerade någonstädes, känna vi ej derföre mindre, rysligheten af en sådan belägenhet, och någonting högst orättvist i sjelfva saken, hvaremot hela vår moraliska sinnesnatur uppreser sig. Ty så stor, så allmän, så ovilkorlig är vår fordran på rättvisa, att vi påstå den i kraft af dess egen sublima natur, utan att ens fråga om någon finnes, som kan eller vill lemma oss den. Man säger oss förgäfves, att naturen är en blind verkande kraft, som ej följer dessa lagar. Det hindrar ej känslan hos oss, att det borde vara annorlunda. Vid detta borde, förblifva vi oryggligen, och kunna ej begripa, huru i fråga om det högsta, ytter-