>- 545 — t gårne, icke blott 'for sjelfva Gudalärans skull, (hfars angelägenhet måste sättas långt of ver all ^ firåga) men äfven derjemte, såsom nästan den en- da tankeskola, som, genom inrättningen arf våra samhällen finnes öppnad för den större menighe- ten, så blir äfven derigenom, i statsmannens ej mindre än i religionsälskarens ögon, nyttan och BodTändigheten af goda sammanhängande prediko- arbeten så mycket oemotsägligare, och sorglösheten derom, så mycket oförsvarligare. Ännu en annan betraktelse förtjenar att här tilUggas. Predikningar göras, säger man, för de ehfUdigares uppbyggelse. Ja! men tillika för de upp- lystares. Man må* i andra ämnen åberopa sig den större hopens lägre grad af odling; men vid en allmän gudstjenst, som samlar hpga och låga, me* nighet och ståndspersoner, lärda och olärda, till aamfilta andaktsrörelser, der måste innehållet af iSrarent föreställningar vara af den visa beskaf- fenhet, att det förenar alla klassers både begrepp och hjertan; sådant, att det hvarken genom sin djapsinnighet öfverstiger den enfaldigåres fattnings- g&fva, eller, genom vårdslösad sammansättning, synes den upplystare ohyfsadt, meningstomt, och utan värdighet. Detta har också, på långt när, k icke den svårighet som fördomen diktar,, eller än- I nu oftare^ odugligheten. Ty hvarken äro i dessa
f~
