Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/416

•^ 4o6 — i sina nttryck det ädlare umgängets Ibrdringt Hans muu odh hans penha föra sanmia sprä Han talar ur sitt ensliga rum, med samma til b3rli^het^ som i det sLörsta sällskap; och ha häftigaste förtrytelse yttrar sig aldrig i hans skr ter med andra termer, eller ur annan ton, ])an skulle nyttja om han, i närvaro af de m höguktade vittnen, munteligeu tilltalade den pi son mot hvilken han skrifvcr. Just på ett oi vändt sätt förhåller det sig med den sednare. ii brukar nästan aldrig pennans tjenst till annat till sådant^ som han icke skulle understa sig siiga munteligeu; om just ej af rädsla för vcdcrpart, dock af billig lariiäga att utkai af dj närvarande. Hau skäms stundom in andra; men innesluten med sig sjclf i sin skj kammare, afläggcr hän all blygsel , och Jiii nar sig, genom de grof heter han skrifver, på i tvång hvari han hålles genom umgängets la^ Det fais ingen man af värde, som icke tusen ga ger hellre skulle vara föremålet för, hans Ubc än författare deraf (Man granskc, cflcr denna enkla regel, de oss utkomna stridskrincr. Det är allt hvad /v dige författare kunna önska till rättvisa för d och till straff för de ovärdige, af hvilka de < på ett så skamlöst sätt förolämpas).