Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/427

iFSljäncIe .rader, Kvilka synas trafik sanningen, ock som jag funnit hos en amatör: Dialog. A. Jag allmänhetens bifall vann!'* Så skrifvcr sjelfva Gormius, han? Och retar ej publikens ifver! B. Han gör det tryggt: han tänker så: Publiken, hvad jag också skrifver. Får aldrig veta det ändå. De bästa kännares omdöme, och i synnerhet deras som sjelfve gjort sig ett namn i samma yr- .ken, synes vara den säkraste profstenen för en skribents talang. Man tröstar sig förgäfvcs af de* ras afund, om de begabba, och man högmodas fSrgäfves^ af deras höfliga loford, i fall de blott smickra. Det är omöjligt att bedragas på deras sanna omdöme, i fall man ej gör allt i verldea för att blifva det. Hvar och en sann förtjenst har ett sätt att häcklas, som icke är förakt, och ett sätt att berömmas, som icke är blott höllighet. Det går i vitterbeten som i drabbningar: man ser der för sig lagern eller döden. Ingen är saker att komma derifrån alldeles utan sur j många haf va ' deraf nog för hela deras li^Uid. sopoiiDS Skr. III Del. 27