o M DET ROMANESKA,
öman, Romanesk, kommer af Romance, och e af Romare; h vilket ej torde vara otjenligt först anmärka, på det aldrig mera någon för- n fru hos oss må säga till sin dotter: "du er Romaner, mitt barn, tills du blir sjelf en
�mare. Svårare än ordets derivation, är des6
ydelse att riktigt fastställa. Man är ej romanesk, blott då, närmanristar skönas namn i barken af träden; när man ta- om en koja med den man älskar; när man tes utom sig vid åskådandet af de gröna fälten h de susande bäckarna; när man gör långa her- qväden tre trappor opp i en trång och smutsig ind: när man, som fordom, svärmar omkring söka ridderliga äfyentyr, eller som sednare jtt, räcker fram halsen åt bödelsyxan, för äran säga hvad man kallar \issa starka sannin- r. Man är det vid tusende andra tillfällen sin korta lefnad; hvarföre ock detta ordets Isträf^kta betydelse, likasom nästan alla andra is, bäst läres af bruket.
