— 43^ . '
�
ernixigar, lipn sjqU åtager sig att uträtta^ som Jr dem hvilkai Jtian tycker borde, hos andra, edra och pryda menskligheten. Men om nu hvar Dh en, med scmmna undantag af sig sjelf, önskar t menskligheten samma prydnad och heder: på rem skall då lotten falla, att sålunda pryda och edra den? — Man ser då huru allt, efter en ort omgång, ändå slutligen återkommer till dessa laximers nullitet för den vanliga sammanlefhaden. Men vill man ändteligen häri, som i andra onen, ändå stundom röja likasom en skymt af ^rkställighetj vill man, åtminstone som ett slags oraliskt tidsfördrif, intagas af vackra geruingar,
- h beundra ansigte mot ansigte personer som
>ra sådana j så välan, ingenting är h varken niöj- j[are eller lättare. Blott måste man ej oriinligt irdra, att dessa personer och gerningar, skola sura aanna personer, verkliga gerningar. Det gifs [ngt beqvämare medel att komma till ändamå- ft Man väljer ett namn af ålderdomens, eller lan diktar ett. Man lånar deråt en figur för {at, en röst för örat, tagne hvar man finner em, (t. ex. från gatan). Man ställer phenomc- Bt på ett upphöjdt ställe i församlingen, och låter et sedan utbrista, intill svettniug, i de ädlaste sin- esrörelser. De tappraste hjeltar, de dy^digaste LÖnheter, de förträiUigaste mcnniskor, kunuaiså-
