Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/443

•- 435 — bort och måst uppkomma ^ emellan böckerna och lef nåden, emellan den allmänna jemnlåga jord- ytans, och brädgolfs-maximema. Det är klart^ att man kan tänka och handla oändligt mera högt och lufligt, kan cied större mod trotsa alla fa- roi% i en liten illuminerad pappersverld, hvarest ingen eld bränner, ingen sjo dränker, ingen åska krossar, intet svärd' sårar, än i en solidare, gröC- re, eftertryckligare yerld, sådan som vår* vanliga, hvarest ingenting långt ifrån med samma lätthet af- loperl Det är klart, att menniskan måste vara en Tida högre, ädlare, frimodigare varelse på thea- tern, der olyckan aldrig förföljer dygden längro 8n 'till fojén, emot i den allmänna lefnaden, der hon ofta förföljer henne intill grafveä: — i en irerld der bataljer dansas, och der den soni stupat •tiger strax opp igen; än i en, der det är blott ' kulorna som dansa på stridsfältet, ocii der den •om en gång stupat, aldrig dansar mera:. — i en rerld, der bastiljer försvinna vid minsta ljud af siffletten; än i en, der de knappt falla vid. kano- nens dunderstämma: — i en verld, der fångens bojor göras af tui^t försillradt jernbleck, om lo till 12 lods vigt; än i en, der de göras af godt solid smide^ och väga, som Trenks, omkring aooo: — i en verld, der tyranniets dolkar gå till- baka in i skaftet, än i en, der de gå framåt ia Leopolds Sila. III Del. 528