När hedersbegäret har stora föremål, kallas det ärelystnad. Geheime-råds-värdiglieten, med dertill vanliga omhängen, är hos oss dess yttersta gräns. När samma begär håller sig vid små ämnen, heter det fåfänga och är utan gräns. När det angår vissa saker, som opinionen gjort nödvändiga till anseendets bibehållande i de bättre umgängen, får det namn af hederskänsla.
Undersöker man nu med någon uppmärksamhet, hvilka dessa saker egentligen äro, som för anseendets skull i de bättre umgängen, icke kunna saknas, skall man utan svårighet kunna innefatta dem under följande två rubriker: 1:o medel att föra sig opp i jemlikhet med så kalladt bättre folk. 2:o Stoltheten att för ingen del tåla hvad man kallar insulter, innehöllo de än klara sanningen.
Till hedersbehofven höra oundvikligt rang, equipage, rika möbler, dorurer, bordsilfver, läckra ragouts, stort umgänge; till hederspligterna, styrkan i sinnet att hvarken rodna eller blekna vid sådana tillfällen, som annars kunde naturligen föranleda dertill.
Stiga i heder gör t. ex. den, som erhåller den afundsvärda rättigheten att sätta brokiga snören
