Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/462

45a — fdliiwn frön alla andra; en diäseiialion, raran iiit /;.'.•. � L/tpar. Sådane, uiin herre^ äro oid från ord, (le ypptTsta bibliographefs omdömen der* om � UciKia styl af äkta lalinsiL beläsenhet, ffl mig fresteli^eii, att ej heller synas obev.andrad i deri lärda Idiomen. 8å hastigt jag kunde, saui- manlelade jag i mitt minne, de vackraste phraaflt af de latinska haranger jag hört vid akadeniisiEå dispiiialioiis-akter, och sammansatte, eller rättaRi cfversulte dem till ett svar, hvaråt de som hafVi den olyckan, att vara obevandrade i den moderna latinska väUaUgheten, icke iära göra samma riti- Visa, som jag väntar af kännare. "Höglärde hentf (så uttryckte jag mig) väl metandes, huru ln{^fi hus^erdd jag äger, skulle jag Jorlora bddeoljåB och mödan, om jag vågade^ att i demia sanda nedstiga med eder, som är en maa^ i den lärda hedgen till alla numrorna fullständiga och som tvifvelsutan från de spädaste naglar ne, haft deri dien bäst snutna Jiäsa, För min del, då jag icke är nog lyckligj att kunna simma utan spån, och således vore i fara, att taga molnet for Juno^ omfattar jag desto begärligare, gfepen af er un- derpisning. De aom kädna den äktit disputatiom- latibeti. Veta, dtt man uttrycker sig mod dtanå sirlighet Jag slutade just min kompliment, nlr en af sällskapet, söm hört h varom samtalet hand* lade, sade mig i förbigående med ett litet soiå-