Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/487

— 477 ^ sirafT för något lättsinnigt uttryck^ löi^ahdis Mi- norvas heliga fogel, som i ett sällskap-, gårdagen, undfallit henne. Så snart jag fick denna kunskap skyndade jag mig till tcnipleti Gudinnan är ej obeveklig, och det svar jag fick^ tycktes inne- bära att straffet skulle upphöra, så snart en annaa talande varelse i ert hus, uppoffrades åt Jiennes- förtörnade fogeL • • En annan talande varelse, säger ni? Gud ske lof, min käraste mor, jag är föi^ min del, se* dan lång tid, den mest tigande i hela mitt hus � Ni forstår mig orätt, min son ^ inföll modem. Det är blott fråga om ett offer at oändeligt rin- gare värde. Jag begär der till endast den vackra papegojan, som ni fick förledet är ifrån Indien , och som ni bär, pfi er hand^ hvar eftermiddag ut i trädgården^ Ack min mor, svarade sonen ^ med uttryck af största ledsnad, hvad fordrar ni af mig? Hvem vet, om ni rätt förstått Oraklets mening? Och huru kan jag, på ett så osäkert hopp, uppoffra ett oskyldigt djur, som älskar mig, och som säger också rätt vackra saker? Tro mig: förhastom oss ej. Gudinnan skall helt säkert låta med tidea blidka sig, och vi skola derigenom rädda, på en gång) två goda talerskor. �. Samma bekännelaa