_ 484 _ Min son, sade den förställda modern, acdan inan alljgl den första lielsningen, vi hafva funnit ditt liiis i den yttersta förvirring. Diit hustra har blilvil liastigt sjuk, och hvad skalle du Täl säga om, vi Jiade en ännil sorgligare tidning att kungöra dig? Jag skulle säga, svarade han, sö- kande c fler andedrägtcn som feladfe honom, — in- genting mera i verlden. Och han stod som en svigtande bild; hans mun stannade otillsluten; hans ögon hinnades; musklerna i hans ansigte frani5l(^go med vanställande rörelser, och med han- den af en döende som faller, sökte han omkring sig ett stöd, hvilket mötte honom i de häpna for- uldrarnes Utsträckta armar. Förskräckt af denna syn, skyndade sig den rådlösa modem att röja sitt svek. Med möda återkallade man honom firån detta våldsamma tillstånd. Under tusende ömhets- betygelser tröttade hon sig länge att ursäkta sitt obetänksatnma skämt. Han återkom till sig sjelf och förlät sin mor, hvad han kunde förlåta -^ 'en mor endast. Man begaf sig tillbaka. Måltiden var enfiJ- dig^' och gaf den uppmärksamma svärmodem, som aldrig begrep sin sons lycksalighet, ämnen tiD flera grundeliga anmärkningar; hvaraf hon dock lät ingen undfalla sig, Och hvari jag yill lil-na henn �.
Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/494
Den här sidan har inte korrekturlästs
