Sida:Leopold Samlade 3 1816.djvu/498

^ 488 v -^ brn5;(]ortande slöjan, och lik en mot solen gKi^i- � mande i: �or �;onskyj^ sväfvade denna olympiska va- rclso öfvei ihronen, på hvilken haa nedsteg, nå- der allmänna vördnadsbetygelser. Nu emottogbaa de tv(^nnt' liycndcn, på hvilka de utsedda skan- kcriic la^o, och hviiktis läckeisen han af höljde. Och nu al ropades af en härold-, att h var och en af könet ^ ](uude 1 sjq arclning framti^äda. , Inför thronen framstod i ögonblicket en hal( �t fildrig person i utvald prydnad. Hon hade i f äogs-;. h^t af en guMvirkad gördel tvungil sin växt till en beunchaiidvurd Giihct, och lånat sitt ansigte den i'*.r:>la uiic;donien5 brinnande �ärgor. Engelen As-i o^iri(l. '5a var Geniets namn)) tilhalade henne, med ett nuldt småleende, sålunda: Gndame lem-*. sa- dig i dag valet af deras välgemingar. Jsg. håller i min högra hand din mans pföränderligtk tiligifvenhet, och i den ven.':tra . • den tand di^ förlorat. Med blixtens ha^^tighet, som- kU^f^^er bergsklippan, kastade hon sig öfver den venstnv. handen, frambröt derur sin lörlarcHJe tand-, som strax fastade sig på sitt ibrdna 6iaili', och gick bort, åvn förnöjdaste af dödliga. Engelen följda henne med ett ögonkast af medömkan. Hennes rum intogs af en ung yster skönhet, ined spelande ögon och hastiga rörelser^ 6omme4