^ 5t>o ,^ 1- fiidsaln; och utan att yara ett snille ellcf* enhjel^l ^ ' I \ te, ser jag ej hvad han förnuAigt vis kan hoppas ' att göias derutöfver. Den fina kännedomen af tnenniskor, är god for dem som Tilja betjena sig af deras svagheter; sådant är ej mitt behof. Hvad min hustru angår, gör hon min sällhet med del unigängssatt hon emot mig iakttager, och mina ändanuil fordra hos henne likaså litet Athéns for � näma aiier, som hennes äregirighet förbehållit sig hos nxiii det anseende man drar från statens bo* gre em beten. Den förtretade modem var långt ifrån alt inse det stora förståndet af ett sådant svar. Hon sade ej inom sig sjelf: min son är en förnuftig man, utan: min son Sr envis och sjelf- klok. Samma dag afreste hon till sitt hem, miss- nöjd med. sin son^ sin svärdotter och sin maoj som förderfvat hennes vackraste slöja ^ och som må* ste vara tillreds att på stunden följa henne. Hon förlät honom aldrig den röda slöjan , och Kräket j f örblef i hennes tankar alltid Kräket; ty denna fru hade hvad man kallar karakter: det vill siga^ tror jag, att den dårskap som en gång begynt rer sidera inom hennes panna, regerade der sedan oaf brutet. Hennes enda tröst var de tre kloka sönernas lycksalighet. Men den första nyhet hon erhöll ifrån Athén efter sin hemkomst, var den| att dessa tre lyckliga barnen, hvar efter annan skiljda från deras älskvärda makar, lefde oUa tre|
{
