FRAGMENT AF KOGLUS KRÖNIKA.
Man vet, när man läst historien aldrig så litet,
att Koglu var en stor persisk vis, som kunde
göra guld, och följaktligen mycket annat godt. Han
hade i sin ungdom lärt af en tiggare ifrån
Kaldén att känner naturens principer, och kunde
derföre när han ville, blanda och ombyta
sakernas utseende och egenskaper. Han gjorde icke
allenast mjölk till ost, hvilken konst allt sedan
genom traditionen bibehållit sig; han förbytte
ofta vatten till jord, jord till sten och tvertom.
Än mer: hans ögon vora så, skarpsynte, att de
obehindradt trängde sig längst ner i jordens
gömmor, och upptäckte alla hennes fördolda
skatter. Ja, de sträckte sig ännu längre; ty
han läste i det tillkommande, lika så lätt som en
af oss läser i tidningarna. Sådan var den
store Koglu. Dylika visa finnas icke mera. Han
hade för öfrigt ett vackert hvitt skägg, och höll
i handen en staf, med hvilken han blott behöfde
röra vid sakerna, för att förvandla dem. Dylika
stafvar finnas icke mera. Koglu fick en dag lust
att resa, för att bese flera folkslag, och under
resan lust att regera öfver ett af dessa, hvilken lust
man sett någon gång öfverrumpla de visa. Koglu
