Är er tanke den, att den naturliga religionen borde vara den enda tillåtna i ett samhälle, den enda som skyddades genom lagarna, och af dem tåltes, så frågar jag: hvar blefve då den påstådda samvetsfriheten? Med hvad rättvisa skulle man beröfva uppenbarelsens bekännare, samma rättighet att följa deras öfvertygelse, samma offentliga frihet, samma beskydd, som den naturliga religionens anhängare hittills med så stor ifver fordra? Hvad vore vid allt detta förändradt, utom otålsamhetens föremål?
Men tilläfventyrs är det meningen af ert påstående, att lemna hvars och ens frihet i detta mål otvungen, och att blott genom uppfostran, tiden, undervisningen, föra menigheten ifrån hvad J kallen vidskepelse, munktro, bigotteri, till de enkla philosophiska begreppen, om en allmän Gud och Hans dyrkan. Ännu en gång påmindt: låtom oss ej tala om sanningen af den uppenbarade läran; hvarken behöfver den försvaras, eller är det stallet att här göra det. Talom blott om möjlig heten, om den politiska klokheten af ert förslag.
Jag tror då att detta förslag, vore det än genom lagarne tillåtit, skulle först och främst finna rätt stora svårigheter, som motsäga dess möjlighet, Det gifves en i synnerhet, som ligger i sjelfva
