till den fjerde fördelen, visst ej den minsta af alla, den, att mängdens sinnen redan intagna och uppfyllda af en läras förträfflighet, som äger hela deras tillgifvenhet, icke mer äro lika öppna och tillgängliga för nyheter af detta öfvernaturliga slag.
Man ser häraf, att jag således, lärans sanning och helighet oberäknade, äfven i politiskt afseende erkänner fördelarne af en så kallad positif religion, framför den blott naturliga, och rättvisan af den skyddande vårdnad som deråt lemnas. Men jag kan ej förneka den ena sanningen mera än den andra, och se här en, som jag tror vara lika så vigtig att erkänna, som den föregående.
Jag tillstår mig vara långt skild från deras mening, som tro, att den en gång antagna läran måste till punkt och pricka, oeftergifligen och, om så behöfves, genom alla stränghetens medel, bibehållas vid dess urgamla skick. Man har ofta sagt att förnuftets väg är en medelstråt emellan ytterligheter, och sanningen deraf bekräftas äfven i detta ämne. Ingen ting är mera välgörande, än en sådan religions verkningar, när dess välde är lindrigt, mildt, och i allt lämpadt efter det tillväxande förnuftets fordringar. Ingenting tvertom mindre förmånligt för ett sam-