att om en antagen sund och välgörande gudalära är nyttig, äfven i borgerligt afseende, så är det nyttigt, äfven i borgerligt afseende, att den bibehålles i sin tillbörliga helgd. Tvenne skäl tala för öfrigt ganska tydligen emot alla dessa nya drömverk, hvarmed man tid efter annan gjort försök, att kufva det lätt missledda menniskosinnet: 1:o deras ofelbara osanning, som tydligen ådagalägges både af förnuftet och erfarenheten. 2:o fortplantningsnitet, som alltid åtföljer dessa nyheter, och som aldrig felar, att på ett eller annat sätt förorsaka borgerliga oordningar; hvilka, huru långt de kunna ohämmade sträcka sig, det gemenligen är svårt att af deras första svaga början med visshet förutsäga. Det är dervid icke mera om en tillbörlig samvetsfrihet, som fråga uppkommer; det är om pligten att skydda det allmänna menniskoförnuftet från skamliga hänförelser, och mer än skamliga, efter de möjligen kunna blifva en grund till större eller mindre oordningar i den borgerliga sammanlefnaden.