April 1756; samt på frånsidan lyrans stjernbild, med omskrift: lyser och vägleder.
År 1829 den 3 Maj afled hans maka, och ehuru djupt bedröfvad af detta slag, fann han dock ett slags tröst deruti, att hon föregått honom. Sjelf var han ej ämnad att längre än ett halft år öfverlefva henne. Om morgonen den 8 Nov. angreps han oförmodadt af en häftig bröstkramp. Dess första anfall stillades dock för några timmar, hvarunder han besöktes af flera vänner. De hoppades hans vederfående: fåfänga hopp! plågorna återkommo med förnyad styrka, och varade till kl. 1⁄2 1 förmiddagen den 9 November, då döden beröfvade Sverige ett af de största snillen, som någon tid prydt eller skola pryda dess vitterhet.
Vid underrättelsen om hans död beslöt Svenska Akademien att anlägga sorg efter denna sin högtförtjenta och äldsta ledamot, samt öfver honom uppresa en minnesvård på Clara församlings kyrkogård, der hans jordiska öfverlefvor skulle förvaras, och dit de beledsagades af en talrik samling af medborgare. Vid jordfästningen i kyrkan hade Kongl. Hofkapellet af högaktning för den aflidne sjelfmant åtagit sig att uppföra Cherubinis Reqviem. Som Leopolds äktenskap varit
