MINNE
AF
CARL GUSTAF LEOPOLD.
- Men han är slutad här, den sista Sången,
- Den skönaste af vår Gustaviad.
- Tegnér.
En tröst gifves för vänskapen och vitterheten, vid en stor författares bortgång: hans namn segrar öfver tiden, och hans arbeten innehålla en trogen och varaktig bild af hans själ, af hvad vi hos honom högst älskat och beundrat. Denna tröst mildrar saknadens djupa känsla vid Leopolds graf. Efter att i nära ett halft sekel hafva helgat sitt stora snilles verksamhet till Svenska litteraturens upphöjelse, i dess flerfaldiga, olikartade områden, bortgick han, för tidigt för våra önskningar, icke för sin ära. Denna skall lefva, förvarad i hans förträffliga skrifter, så länge det gifves ett Svenskt språk, och ett sinne, som förstår att värdera klassiska författare.
Ehuru skickligare händer redan framställt en fullkomnad bild af Leopolds förtjenster, torde likväl en teckning af hans lefnad och
