Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/353

ten för alltsammans alltid fortfar att yara för oss undangömd. Emellertid känne vi, att vi kunns med trygghet bygga på dessa sidogrunder, och kunna derigenotn åtminstone komma till öfvertygel � sens visshet � om vi ock h varken kunna eller kan-i ^ke böra kunna komma till bevisningens. Sådant, mine Herrar, är det slag af grundlighet, som synes för oss omöjligt Det andra, fullkomligare slaget skulle bestå i en verklig naturkunskap, om de osinnliga föremålen, vare sig medelbar genom för^ niiftsslut, eller omedelbar genom direkt intuition; men som genom be^e sättens omöjlighet blir sjelft omöjligt Blotta anspråket på en sådan grundlig* het, utgör det ej den klaraste motsats af denna förtjenst? Men just detta anspråk, är det icke den nya filosoGens? Eller hvad annat påstår hon, än att vara en fullständig naturkännedom af verlds* alltet, ifrån sjelfva hjertpunkten af all urisprunglighet (om jag så fär tala), intill de yttersta ut* V �cklingarne af real- eller fenomenaUtillvarelse? Men hvarifrän kan väl en sådan allkunskap här-i leda sig, och hvar finnes den grund, h varpå den kan pästå sig stödd? Icke i erfarenhet, hvilkenut* göres hek och hållit af. våra sinnliga förnimmelser; icke heller i förnuftet, hvars hela materiella innehåll likaledes utgöres af sinnlig erfarenhet, och hvars gilltighet, utom den, beror på huru långt.