— 3i5 — 4:o Att.de flerft e?iga grandsaDoingar, som några stor^ filosofer ansett nedlagda i förnuftets eget sköte och derifrån ursprungliga, dock likväl ej mätte härleda sig derifrån, utan från vår enda kunskapskälla, förnuftet använd på erfarenheten} att den nödvändighet de synas medföra, således ej kan med visshet aotagas for annan eller Stor** re, än den de äga såsom grundvillkor för nSrva" rande erfarenhet, och att de i absolut gilltighet följaktligen icke måste kunna jemföras med för* nuftiets högsta grundsats, kontradiktions-principen �
�n sådan förment evig grundsanning, aom likTftl
tydligen upprunnit från sinnlig erfareiihelif Ar tiU exempel kaussalitets-lagen ; och kunde der �Srevarii af sjelfva den store Leibnitz orätt upphöjd til) förnuftets andra absoluta princip. MotsfigeLsegruu^ den är immediat gifven genom sjelfva varandet* Kaussalitetsprincipen deremot förutsätter förän-^ dring af det varande; måste härledas ur skeen^ dets begrepp, och uppkopimer först genom analys af detta begrepp. Ännu en anklagelse emot kontradiktion^-firun* den består deri, att den blott skall angå begrep- � pen, icke sjelfva tingen, och lär oss således in- genting om dem. Denna sats är så allmän, sfr ofta upprepad, att den börjar få natur af trosar^ tikel. Emellertid är sanningen deraf icke idl<-
