Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/390

kin vara frfiga om någon lag säsom befallaDdc föreskrift, täter en sftdan lag HkvSl här tänka Hg sSsom en naturvilja, identisk med sjelFva den högsta nrsprunglighelen, och derigenom beslfia- mande karakteren af dess verksamhet. �lt hÖg* sta Förnuft, en högsta Godhetsen högsta Rttttråa blifva nu ej mera några af oss sjelfva tillskapad* inbiUningsdrömmar, utan ovillkorUga fömuftsslul, och vi finna i den ursprungliga priocipeo tiU allt ett subjekt, hvarmed vi ej tveka att iorena desn högsta predikat i en och samma absoluta tillva- relse. Från denna grund hfirleda vi alla vftn öfvertygelser om de högsta, det vill sägit va de moraliska villkoren för allt. Korteligen: filosofien må forska så ISngeof^ vidsträckt hon gitter; hon skall med blott tank*- gåfva och yttre erfarenhet dock aldrig komma till något fullgilltigt svar på mensklighetens vigti- ga frågor, ännu mindre med blotta lankegjifvaa allena. Alla de kunskapsgrunder, som frånbegge tillhopa kunna dragas, det vill säga, hela del menskliga förnuftet med sina lagar och grundsal* ser, innefatta ej annat, än blott de eA^r vifi förstånd nödvändiga naturvillkoren för existens i allmänhet: grunder, icke allenast i och för ä^ sjelfva underkastade tvekan och mots&gdser, hicd äfvcs otillräckliga till de högre kunskapsljus, loa