XL
filosofens spekulativa snille, och för hans system, till syftemål och metod vida upphöjdt öfver hans efterföljares. I detta afseende yttrade han en gång: "Kant var en stor tänkare med omfattande åsigter: Fichte en torr skol-lärd, som ville förbättra Kants System och hopklämde det i en mager skelettform: Schelling jagade ut Fichte ur dess egen boning, satte sig sjelf deruti, och förvandlade den till ett Romantiskt féslott. Af detta yttrande skönjes, att han ej underkände det snillrika i Shellings åsigter; han fordrade endast, att inbillningens dristiga förslagsmeningar ej måtte påtrugas såsom förnuftsnödvändiga sanningar, eller hvarannan upphäfvande påståenden anses för en väl sammanbunden vettenskap.
Några filosofer älska att alltid utvidga sina begrepp i spekulativt hänseende; andra att mera tillämpa dem till det praktiska. Bland de sednare var Leopold, som deruti närmade sig till Kants rätt förstådda system. I sjelfva verket är det egentligen osammanhanget emellan Kants första grunder och yttersta resultater, som stöter Leopold, och som träffas af hans inkast: men hvad sjelfva resultaterna beträffar, skulle begge dessa filosofer synas mig lätt förenliga. Begges herrskande grundtanke är densamma, "att filosofien ej bör
