XLVIII
frisinnighet i omdöme hafva de ej hållit honom räkning, hvilka sedermera i så stor mängd ifrat emot fransysk smak, fransysk vitterhet. Man var eller låtsade vara okunnig om, att Leopold långt förut sagt hvad som härutinnan med fog kunde sägas. Tvertom anföll man just företrädesvis honom, såsom den fransyska smakens förmenta upprätthållare, och afgaf dermed ett nytt bevis på den gamla sanningen, att partisinnet aldrig är mäktigt af rättvisa emot en man, som det, med eller utan skäl, anser för sin motståndare. Leopold väntade, i hvad som rörde honom enskilt, rättvisa af tiden. Men sakens allmänna vigt bevekte honom, att i några sednare uppsatser, som nu först komma att offentliggöras, försvara den misskända franska vitterheten emot okunnighetens tillvitelser; och han äger derigenom den dubbla förtjenst, att hafva bestridt den fransyska smaken, så länge fördomen yrkade dess uteslutande herravälde, och att hafva försvarat den, när en motsatt och lika falsk fördom yrkade dess fullkomliga utrotande.
Leopolds prosaiska skrifter innehålla, utom de egentliga filosofiska och kritiska, ännu en stor mängd uppsatser af blandadt
