ANDRA STYCKET.
Om den högre Episka Dikten och det
underbara deraf.
Det synes alltså verkligen förhålla sig på ett eget och särskilt sätt med egentligt historiska poemer, eller hvilka andra det må vara af stort och allvarsamt slag, så snart den underbara diktens biträde i dem användes. Då det yttre och inre blifva här alldeles samma sak, det vill säga, då allt måste här antagas såsom allvarsamt menadt, och ingenting såsom blott allegorisk inbillningslek, kan också dikten icke här nyttjas utan såsom gällande för sann och verklig händelse; hvartill man väl lärer nödgas medgifva, att möjligheten utgör den första fordringen. Förnuftet utöfvar således här, och måste utöfva ett vida strängare befäl, än öfver de förutnämda diktslagen; ty då hela intresset här beror på föreställningarnas förutsatta natur af sanning och allvarlighet, kunna ej i sådana arbeten verklighet och tom skugga, sann och omöjlig natur rimligen förenas och sammanblandas; åtminstone ej utan stötande verkan, och derigenom intressets större eller mindre förstöring. Ingen Oden, ingen Jupiter, inga Silfer, inga Alfer, inga personifierade
